Romantiken

Romantiken

Jämför med den tidigare epoken:

Upplysningstiden stod bl a för förnuft, nyttotänkande, framtidstro, optimism och ifrågasättande av religioner. Under upplysningen så engagerade sig författare tillsammans med vetenskapsmän, filosofer och debattörer mot enväldet och de kämpade för bl a religionsfrihet, yttrandefrihet och tryckfrihet. England och Frankrike blev ledande länder.

Romantiken – bröt mot upplysningstidens ideal och fransk-klassicismens regler. Den började i Frankrike och England men blir senare särskilt stor och stark i Tyskland. Några nyckelord är: känsla, fantasi, besjälad natur, det enkla och ursprungliga, det enkla folkets visor och berättelser, folksjälen, nationen, äldre tider, exotiska platser, individen, naturen som själens spegel, natten, själen, människornas mörka (onda) sidor, döden, drömmar, magi, hypnotism, det skapande geniet och originalitet.

Utdrag ur NE om romantiken:

romantiken kallas en riktning inom kulturen från slutet av 1700-talet till mitten av 1800-talet. För romantiken var känslan viktigare än förnuftet och fantasin viktigare än verkligheten. Romantikerna intresserade sig för det främmande och utländska och för historien, särskilt det egna landets. Viktigt var också att konstnären upphöjdes från hantverkare till ett skapande geni. Böcker från romantiken kan till exempel vara äventyrsromaner från gamla tider. Sådana romaner är Ivanhoe av Walter Scott och De tre musketörerna av Alexandre Dumas. En stor svensk romantisk roman är Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist.

Konst från romantiken kan till exempel vara landskapsmåleri där människan beskrivs som liten i förhållande till den storslagna naturen.

Musik från romantiken uttrycker gärna starka känslor. Många romantiska kompositörer tar upp folkmusik i sina verk. Stora romantiska tonsättare är till exempel Frédéric Chopin från Frankrike, Richard Wagner från Tyskland och Edvard Grieg från Norge.

Utdrag ur NE om ett verk av konstnären: Caspar David Friedrich

Caspar David Friedrich 032 (The wanderer above the sea of fog)

Caspar David Friedrich. Vandraren över dimhavet” (ca 1818, Kunsthalle, Hamburg). Försjunken i begrundan av naturens storhet står vandraren och blickar ut över dimhavet, där enstaka bergstoppar höjer sig i fjärran. Förgrundens påtaglighet kontrasterar mot utsiktens diffusa former, där himmel och jord tycks flyta samman. Bakom molnslöjorna anar man solen, som ett löfte om en bättre värld bortom de jordiska realiteterna. Det är romantikens besjälade universum som målaren velat åskådliggöra i sin bild.

Här kan du lyssna på ett underbart stycke av Chopin:

Fundera kring dessa två frågor:

  1. Hur anser du att samhället påverkade författarna och litteraturen och vice versa?
  2. Jämför med hur det ser ut i dag: Finns det några drag från romantiken som du känner igen i vårt samhälle och vår litteratur?

 

Comments are closed.

Hoppa till verktygsfältet